Vem är jag då?
Glad 40-talist från Skåne. Vänsterhänt enda barn som hade förmånen att börja skolan det året man f.f.g. tilläts skriva med - fel - hand. Vid 9 års ålder flyttade jag till Simrishamn. Den gamla Repslagaregården, där min
farmor och farfar under många år tillverkat rep och trossar, blev mitt hem.

Närheten till havet och naturen gjorde att jag tillbringade mycket tid i omgivningarna.Ofta sittande på en stubbe i väntan på att älvorn skulle dansa och knytten titta fram. Småfolket brukade sitta på svampbalkongerna som hängde på stubbarna. Vindfrun viskade i mina öron, havsanden blötte mina fötter när jag gick längs stranden letande efter allehanda strandfynd. Jag hade hund, katt, hamster, marsvin, vita möss, en tam kråka och en begravningsplats för avlidna humlor.När jag kommit upp i tonåren började jag sommar jobba på turistbyrån där minmor tog hand om bygdens turister.

En resa till Spanien gjorde att jag bestämde mig för att bli guide. Efter några säsongerkom jag till Nice för att förkovra mig i franska språket. Där mötte jag en charmig ung man, gifte mig och vi fick tre underbara barn.
På så vis kunde jag hålla älvorna och knytten vid liv. Det blev många rollspel med barnen och diverse handsydda väsen för dem att dela säng med. Sonen tog jag med mig till – ormklubben – vilket resulterade i nya husdjur, en orm, en enorm padda, vandrande pinnar och ett otal andra kryp. Idag har mina barn funnit nya hemvister. Äldsta dottern i USA, mellandottern långt upp i Ångermanlands skogar och sonen i Australien. Jag har fyra fantastiska barnbarn och två rara bonusdöttrar från min sambo sedan 14år.

Nu bor jag åter i Repslagaregården och går längs stranden……………

Min goda väninna, Kerstin Sundström, fick för två år sedan en spännande liten bok i julklapp. Det var Ayala Talpais bok om nålfiltning. Nålar satt bak i boken och vi hade kardad ull som legat länge och väntat. I två månader gjorde vi knappt något annat än nålfiltade. Så plötsligt en dag tyckt vi att det började likna något och att våra väsen fick liv. Detta ville vi dela med oss av! I källaren på Repslagaregården drev min mor ett konstgalleri under många år. Nu var det vår tur att fylla det med våra troll, knytt och häxor.

Det är aldrig för sent att börja med något nytt. Jag brukar säga att jag är född nyfiken, för om du aldrig frågar så får du aldrig veta något. Till min natur är jag positiv; inget ont som inte har något gott med sig!